En norrlänning i soluppgångens land

eller:
Isbjörnen har landat.

Som tidigare sagts så bänds tid och rum, därför kommer detta inlägg först nu.

Den 1 april kl 23.50 var jag åter tillbaka i det blå huset i Norsjö efter mitt halvår i Japan. Sedan jag kom hem har jag hunnit med att vara lite kors och tvärs i Västerbotten. Platser jag besökt inkluderar Vännäs, Malå, Hemavan, Mörttjärn och Umeå. Sedan har jag åkt igenomytterligare ett par snötäckta områden.

Nu fungerar det att nå mig på de vanliga sättet igen, mobilen funkar som förut och tidsskillnaden är inte längre lika stor.

Med hälsningar om en god vårvinter

/Oskar

Jag vill bara varna er; Isbjörnen landar snart i Sverige och han kommer att vara rent odrägligt busig. Det hela har att göra med  sex och en halv månaders undertryckt bus som mest troligt kommer att explodera i en kavalkad av ordvitsar, practical jokes och diverse andra konstigheter.

Undertryckt bus kan leda till mycket förvirring.

Hej, nu finns en ny rapport till beskådan på SVF’s hemsida:
http://www.svf.fhsk.se/index.php?option=com_content&view=article&id=22&Itemid=71

Rapporten har det fina namnet Rapport 5

 Hej hopp,

Till min stora skräck så ser jag att det var 18 dagar sedan jag skrev något här. Jag får ta och skärpa mig! Efter julafton återgick jag av någon dunkel anledning till mitt ickeskrivande stadie. Fram till Julafton så skrev jag dagbok för varje dag från det att jag landade i landet, men därefter har jag inte ens öppnat boken. Nåväl, jag har haft besök från Sverige under två veckors tid vilket har varit mycket trevligt.
Jag har hunnit besöka både Hiroshima och Tokyo samt varit förkyld och bänt tid och rum. Bändandet är inspirerat av TV-serien Heroes, bara så ni vet.
Jag har efter en bra bit övertalning ätit fugu, blåsfisk.  Merän en kopp kaffe har druckits. Jag är nästan rädd att jag börjar hamna i kaffedrickarträsket då jag numer har svårt att gå en dag utan att tänka ”mmmh, kaffe skulle vara gott”.

Lektionerna har flutit på som vanligt. Min säng ska renbäddas innan jag går i säng i kväll och kanske kommer jag att lyckas baka kanelbullar imorgon. Även efter lite planering så satte tidsproblem stopp för semlor. Så semellös och blaitalös går jag genom det här året.

Varning!//följande uttalande finns det människor som kan tycka är extremt intressant, andra tycker att det är fruktansvärt onödigt//Slut på varning!
För er som undrar hur det går med min blånagel, som jag skaffade veckan innan jag lämnade Sverige, så kan jag säga att det sista som syns av den kommer att försvinna i kväll eller i morgon. Ungefär 5 månader tar det för min vänstra tumnagel att växa ut en hel nagellängd.

Enligt beräkningar kommer nya inlägg att komma snart, men håll till godo med denna trailer-bild så länge:

”Gräddfil i dagarnas moderna filmer bildar tillsammans ett galet vred i trygghetsmarkeringarna” – en mycket underlig hjärna

Idag har jag sett till att storstäda mitt rum. Jag vet inte ens om det har varit så här dammsanerat i rummet sedanjag kom hit för 4½ månad sedan. Ett problem med att ha ett städat rum är man funderar på vad man ska göra, för om man börjar plocka ut grejer ur hyllor så kommer det med största sannolikhet att bli stökigt igen inom en ganska så snar framtid. Mitt huvud verkar inte vara särskilt med på banan just nu, då tankarna verkar glida omkring såsom på teflon. Därav både rubrik och ovanstående citat som hämtades direkt från de nervtrådar som sammanbinder fingrar och cerebrum. Detta cerebrum som av allt att dömma inte är av samma stora art som följande hjärnbark men likväl liknande i genformation.

Om jag fortsätter med knappandet nu kommer jag nog att försvinna in i ett töcken av oformulerbara formuleringar, så ha det bra tills jag lyckas ta min hjärna i kragen för att bringa er en mer genomgående redogörelse för mitt nuvarande liv här i soluppgångens land

Inte i Japan, men ett kort reportage  från SVT om det första benediktinerklostret i Sverige på 450 år.

Klicka på länken nedan för att se reportaget:

http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=22620&a=1395665&lid=puff_1395836&lpos=lasmer

Jag gissar att några av er redan sett detta inslag tidigare, men jag tyckte att munkens komentarer om att vara munk var så helbra.

Hallå

Jag har kommit till den mystikaliska slutsatsen att jag efter mitt icke befintliga jullovsskrivande tappat momentum i mitt litterära skapande. Dvs. så har jag degraderat mig tillbaka till den för fyra månader sedan kroniska motviljan mot att pränta ned de latininspirerade tecknen som utgör grunden för vårat språks arkiverande på cellulosabaserat material.

Eller för att uttrycka det något mindre krångligt och därigenom även mindre underhållande;Min skrivallergi har återigen blossat upp. Redan i unga år hade jag svårt att förstå varför vissa saker skulle präntas ned, speciellt inom matematikens enklare uppgifter. Ett exempel:
”Mia har 7 äpplen och ger två stycken till Kalle och äter själv upp tre. Hur många äpplen har Mia kvar”
Mitt självklara svar var givetvis helt enkelt, rätt och slätt ”svar: 2”. Detta svar visade sig dock inte vara ett helt komplett svar enligt vissa matematiska regler, som jag fortfarande inte kan först. Ett korrekt svar skulle innehålla något mer information i still med ”svar: Mia har kvar två äpplen”. Ni ser ju själva att svaret krävde att man skulle återge en ohygglig mängd information från huvudfrågan i svaret, istället för att svara på frågan på det lika lättförståeliga och bra mycket mindre resurskrävande sätt som jag ville göra.
Nog om denna ursäkt för varför jag inte skrivit på ett tag och låt oss gå över till något som jag tror ni finner bra mycket mer intressant:

Den söndag och måndag som enligt det japanska systemet hör till denna vecka spenderade jag tillsammans med ett trettiotal japaner på Snow Camp, NSKKs årliga skidläger (since 2006). Vi åkte till Okayama läns norra delar där vi tilbringade kvällen och natten på Hiruzen Bible Camp

Hiruzen Bible Camp startades, om jag förstått det hela rätt, av Norsk Luthersk Misjonssamband så byggnaderna var byggda i en fusion mellan norsk och japansk byggnads och inredningsstil. I den kombinerade kapell- och konferensbyggnaden så fanns en härligt stor öppen spis som tyvärr inte riktigt ville ha draget med sig. Så kvällen fick en något rökig doft. Och området över den öppna spisen fick en något mörkare färg. Lägrets bibelstudium handlade om Daniels bok kap 8:1-14 om baggen och bocken. En rätt intressant text som man efter ett år på bibelskola har fin koll på. Som gammal lägerräv så tyckte jag att det var mycket roligt att var med på detta japanska skidläger, även om jag grämer mig över att jag inte kom ihåg att fotografera mitt rum; Tatamimattor och våningsäng.
På måndagen så var det morgonbön/samling vid 7:00, lite väl tidigt ansåg jag. Efter frukost och städning så lämnade vi lägergården kring niotiden för att styra bussen mot skidbacken. Med ett par fina hyrskidor på fötterna och ett liftkort i bröstfickan började jag åka upp och ned för backen. Eller upp för backen satt man mest, liftsystemet beestod av sittlift istället för de underbara ankarlifterna som jag är van vid, men det fick gå ändå. Backen kändes något opreparerad, det kan ha berott på ordentligt snöfall eller helt enkelt att de inte kört med pistmaskinerna på morgonen. Mängden nedfarter var också begränsat, de var tre till antalet och var kortare än Solia. Någon skogsåkning blev det inte tal om här. Jag rekomenderar hemavan framför Bear Valley i Hiruzen any time. Men det var helt godkännt (jag har ju bara hunnit bli lite kräsen med åren). Det var riktigt härligt att få skida sig ned i ett snöigt landskap. Jag ramlade ju självklart en gång, men det ska man ju göra för att riktigt få känna på snön. Lite kallt var det dock med ett ansikte som var helt snötäckt
Efter att ha varit ute i backen i 6 timmar så lämnade vi Hiruzen och åkte tillbaka söderut, så jag var hemma på kliniken omkring 22:00 vill jag minnas.

En sak som jag undrat över ett tag nu är vem det är som kollat in min blogg från New York? Mitt statestikverktyg visar nämligen att jag haft två besök därifrån.

Nu ska det väl vara dags att röra sig mot sängen tror jag. Här luktar det lussekatter (ja vet att det är lite väl sent att baka sådant idag, men jag hade ingen saffran för jul).

Nu finns en ny rapport på SVFs Hemsida

Läs och kommentera gärna här

Hej

Hör kommer bilderna som jag lovade i förrgår, jag glömde/gjorde annat/tänkte inte på det i går.

Förlåt

Hej

Jag känner mig lite skamsen för att jag inte skrivit på ett tag, men det blir lätt så när man har lov att det man vanligtvis gör blir bortrationalliserat. Jag har ju även varit i lite extra ffilmkontakt med vissa fraktioner i Sverige under jul och nyår. Huvudsakligen med min familj men även med nyårsläger i form av väderleksrapporter och liveframträdanden.

Jag har varit på Japansk julotta, tittat på japansk Nyårsmelodifestival och lagat köttfärssås.

Idag så har jag försökt att vara någorlunda produktiv vilket har resulterat i en ny rapport till SVF som är inskickad. Vi får se när den kommer upp på hemsidan, jag är inte säker på att de har börjat jobba där än.

Nu ska jag leka lite med Leif, jag ska försöka kasta upp lite bilder i morgon

/Vi hörs Oskar